Stress!

Wow! Idag är jag så stolt över mej själv! Jag vet att jag åker om sex dar, knappt, men jag har bestämt mig för att hälsa på Lina i Eskilstuna. Vill se hennes nya lägenhet och hennes skola och allt! Så jag åkte ner på stan idag och köpte en monsterpresent på second hand bestående av bestickset med supermycket bestick, tre vanliga vispar och en ballongvisp och en stor fin glasskål. Allt för 75 spänn och sen åkte jag till Ica och skaffade en kökshandduk och ett set med köksmått så det landade på hundra kronor jämt. Det var faktiskt väldigt snygga saker enligt mig. Så sen ska hon också få ljus och typ en babypelargon eftersom jag faktiskt är utbildad i pelargonhantering, höhö.
Var på stan hela dagen och rotade i bestickkorgarna och åkte sedan och hälsade på mormor ikväll och kunde inte att motså att visa henne mina fina presenter och skrubba dem lite med svinto. Vem kunde tro att jag var så huslig?!

Men det är faktisk inte lätt att vara Johanna Karlsson, det är faktiskt inte det, för jag måste slå in presenterna och fixa så att alla papper inför Australien är där de ska vara och tanka ipåden med fler cdskivor och betala fakturorna för linserna och försäkringen och fixa nya glajjor och kanske en hatt och säkert göra nåt mer också, för på måndag åker vi till AUSTRALIEN!!!!!!!!

Pasturing the woolies

Jag har köpt en rosa ipåd. Den är frän. :)

Drömmer mardrömmar nästan varje natt nu.

Fick några fina recensioner i Arbetarbladet och GD för min spelning förra helgen.

Kan inte spela gitarr längre. Mina fingrar har blivit klumpiga och tunga.

Som Björk sjunger: there's more to life than this. Eller?

Det känns som om jag tillbringar hela livet i väntan. Vänta på sommaren, vänta på vintern, vänta på bussen, vänta på att åka till Australien, väntar på att mina linser ska komma, väntar på att träffa nån, väntar på att komma hem.

Inatt drömde jag att jag samlade mod till att sätta mig bredvid en tjej som satt på en soffa i nåt som liknade nya Waynes i Gävle, och till slut satt jag mig bredvid henne försiktigt och frågade "får jag sitta här?" och hon sa "jag skulle inte slösa bort min tid på att sitta bredvid nån som inte vill sitta bredvid mig" eller något liknande och då kände jag nåt som liknade ångest. Hon hade kort svart hår. Det var antagligen tjejen som jag såg på Aldos Deli häromdan.

Jag läser The Bell Jar av Sylvia Plath men jag förstår den inte. Eller så förstår jag den helt och hållet.
Om jag orkade kanske jag skulle skriva nåt jag har tänkt på angående andra människor och mina relationer till dem och att alla är ensamma egentligen eftersom det finns en elektrisk inre kärna som ingen kan nå hur mycket du än försöker dela med dig av den, men orkar faktiskt inte så jag tar det en annan gång.

Har köpt en skitsnygg trenchcoat i camel, med slag och spännen och hele packet. Jag älskar den och jag vill gå omkring i den och mina tweedpumps och en liten hårig knähund i koppel på kullerstenarna i stan.

När jag kommer hem från Australien kommer jag aldirg mer att bo i Sandviken eller Gävle utan jag kommer att bo i en stor, trendig och grön stad med en massa stor ekar som luktar höst och blir guldförgade på hösten, långt härifrån, och resa runt världen och Göra Något av mitt Liv.

Det är nio dagar kvar tills vi åker förresten. Det blir Brokeback Mountain i New South Wales, det säger jag bara en gång. Hele packet på fårfarmen.