Woooooohooooooo! I'm back! And just realized that for this entry I will have to make it English, owing to the fact that I am writing this minute from the public library in Launceston, and that I hate reading Swedish without proper (wow, I'm starting to get my brittish on) swedish letters and I am not going to do it to you, either (assuming you read swedish, otherwise this whole thing is completely unnecessary. On the other hand, as I have come to terms with the fact that that noone reads my blog anyway, I guess I am entitled to write in any preferred language? Might back to that).

So I got a job in Hobart doing fundraising for Amnesty, but I couldn't take it after two days so I quit and went to visit C in Launceston. My friends from work are here too, working. So now I am poor and unemployed again, the only difference from when I had work being that then I was poor but with a job that gave me no money. Today I am going job hunting! Woohoo!

Also, as it is the finishing weekend of TasPride (which I have NOT seen very much of, thank you very much) now, me ans C are going out gayclubbing! again! tonight. I'm kinda hoping that it will be better than in Sydney. We'll see, we'll see.

Have just had some minor adventures over the last few days: for example when I lost my key at night and had to climb in through the window of my room by climbing over the balcony and on to the side of the house. Wasn't that exciting. On sunday tho, me and C are gonna do the Cradle Mountain tour. Should be great.

Accomplishments:

• Have learned to say "o" in Australian (an oi sound). Australians use this sound for every other vowel as well, so it is very handy.
• Have lost charger for old phone, so
• Have bought new phone!

SÖTT!

Helt oväntat blev min depressiva och svårmodiga (är inne i en "period" igen. syns antagligen från mina tidigare inlägg, höhö. vad kan jag säga) dag mycket intressantare. Jag gick på en intervju för fundraising för Amnesty idag, och helt oväntat fick jag jobbet! Vad som var ännu mer oväntat var att jag flyger klockan halv åtta imorgon kväll. Helt sinnes!

Johanna SPRANG också idag. Wow! Har kommit underfund med att:

• Jag har sjukt dålig kondition
  
  
• Det var rätt schysst och väldigt skönt



• Utsikten över hamnen från parken var riktigt SWEET.



• Jag inte behöver oroa mig över att skriva på svenska eller engelska i den här bloggen, för ingen läser den ändå.

Just det, Tegan och jag har firat anniversary, i oktober. Det är tyvärr bara jag av oss två som vet om det. :P Men grattis älskling. :D



Och hon har klippt sig också, just for the occasion. :)
Mm, såg min första flata i Melbourne igår också, så jag kände mig lite bättre till mods. Synd att jag måste åka så snart. Nja, inte synd. Jag är så JÄKLARS PEPP!
(jag tycker att "jäklars" är skitkul. Det är inte mitt fel. Det är S fel.)

Ilandsproblemen är följande:

• Måste äta all mat jag har köpt; fick spel och inhandlade massa frukt etc. häromdagen. Får inte slösas! Får inte tas ombord! Måste ätas! Överflöd av mat är ett stort problem här. Heh...nja.
  
• Mina enda par jeans har nu gått sönder på två ställen, och eftersom de är de enda byxor jag kan visa mig i ute i offentligheten är det kris på att skaffa nya. Men jag köper hellre mat, eftersom det i förlängningen kommer att hålla mig vid liv. Se ovanstående kommentar.
  
• Jag håller på att få slut på rena kläder men jag orkar inte tvätta.


• Jag känner ett behov av att gå en anger-managementkurs. (no lie...)
  
• Finnar. (från norden.)
  

Goda nyheter från därhemma, däremot, är att Morris har fått en jäkla RADIO SHOW! Och vad som är ännu ballare är att han tänker spela mig under sin livesändning. Vågen! Nu! :D

"Is this what they call a jet-set lifestyle?"

The cardial collapse

W-w-well today Johanna has a job interview in Melboure! Unfortunately the job isn´t based in Melbourne but in Tasmania so if she gets it she well have to leave. She´s still pretty psyched, though (haven´t used that expression in years. where did it come from?) cause it´s for a good cause (hehe); fundraising for Amnesty.

The other night me and some new aquantainces from King Street Backpackers had a Halloween Party out on the town, and I met my second swedish-speaking Australian in less than five days. Instead of going to the cool alternative bar though, we went to this lame posh bar situated about a hundred miles away from the hostel , and I was wearing my killer shoes so I got all blistered up! But anyway, we still had a pretty sweet night making our own costumes out of toilet paper, tinfoil and string.

!!!! Just as I was writing this, I got a call about a job interview on wednesday!

Have to go to the amnesty thing.

"Fucking you was like fucking a tree."

Must stop being so angry, maybe.

Open doors for the Great Ocean Highway

I had a sweet time at the clubs the other day on my last night in Sydney. We walked through the park to Oxford street. Hyde Park is eerily empty at nighttime, all this empty space in a huge city seems a little odd.

Anyway, I´m blogging from Starbucks at the trainstation in Melbourne at the moment, it´s twelve past twelve and rainy outside. The bus ride was torture, another night of sleep depravity so now I´m literlly a walking zombie. In the plus side I have a job interview on Monday. Am so tired though.


I don´t really wanna tell you this but sometimes I think something in me is damaged beyond repair and I´m carrying this anger beacause it´s too warm inside of me.
And I would have lied to myself and ponounced the words wrong just to convince myself I wanted this. I would have stayed ut at night wondering why I felt so unsatsfied.
I´m not angry but I´m tired so I can´t explain.
I want to roadtrip the Great Ocean Highway.

I don´t want to be treated like shit in a vaccuum of words, relaxing into need.
This is not poetry. This is easy.
The other words are lying.

I remember in the winter when I used to sing "I´m not unfaithful but I´ll stray" and cry myself to sleep every night.

But I´m going east, east, east.

Hostel- Definition: common residence for the disturbed and/or mentally ill

So I got a fucking job!!! Cannot believe it.

I´m now livin´ the dream , as they say, working tuesday to friday at cool little café and lunch/breakfast restaurant in North Sydney. Was slaving in a warehouse with a (legal) job Work and Travel provided for me when the manager called and asked if I could come on thursday. So have now worked there two days. I get fourteen bucks an hour under the table, payed out in cash every wednesday according to my timesheet. Apparently it´s really common in smallish cafe´s and restaurants where they hire foreigners on a short-time basis, and it suits me fine especially because the Oz government will tax your foreign ass off if you give them the chance. Even with the tax file number they deduct 30 percent if you come from overseas and if you don´t have one, well, they´ll claim half. Feel no guilt whatsoever since I´m contributing more than my fair share to the national economy by buying shoes for work and arch supports for my poor aching feet.
Feel so much better as am actually starting to see a light in the tunnel that used to be my personal economy. ;) Will now be able to afford to go to a koala park and snuggle with cute furry creatures without having to sacrifice food for a week.

Yes, and about the title of this entry: this place is a mental home, and I am not kidding for a second. Firstly there are all these old guys here who are just generally creepy, a homeless man, a bunch of loud italians and an African dude who likes to sing choir music in a falsetto voice at any time of the day or night, has taken a "liking" to me and has been known to ask girls if he can "penetrate in between them".
In my twelve-bed dorm the craziness is limited, with only a slightly crazy-but-still-friendly korean and a few welsh girls who are generally nice but tend to get very drunk and have huge shouting matches in the room in the middle of the night or (like last night) come home with no key and bang on the door till everyone wakes up and, when the door was finally opened, scream at everyone (sleeping) inside that "you have to deal with this shit when you´re in a fucking hostel" and so on. She felt pretty bad in the morning.

So what else can I tell you? The coffee here is a little weak but still good, Gloria Jean´s is a good place to get it and very cozy with red walls and Toulouse LeTrec prints on the walls. Hyde Park is great to have a stroll through or to just lie in the grass and have a read and a sandwich. There is a fair amount of homeless people and it is sad and sometimes a bit uncomfortable, probably better than New York though.
The Ferry over to Manly is worth every cent of the seven dollars you pay for it and the beaches there are quite incredible. The water is still freezing but the weather´s turning nice and warm.
There are great shopping malls, alot of the good restaurants are in China Town and the Free Shuttle Bus rocks.

Might head over to Newtown tomorrow, you never know. Or just shop at Paddy´s Market.


"I´m sorry, I cannot understand you. You sound like Chewbacca."

Och jag snorklar i mitt trasade sällsamt sälla hjärta eller något

Så det var längesedan, och jag är ledsen för det. För min egen skull.
Jag vill att ni ska veta att jag saknar er, att jag bryr mg om er.
Jag vill att ni ska veta att jag vill äta mozzarellasallad med quinoa hemma i Sverige i en mysig soffa i ett café med bruna väggar. Men jag kommer nog inte tilbaka dit jag var förut ändå.
I Sydney nu och jag är orolig för pengar.
Ibland är jag lesen över at jag är så bitter och arg och söndertrasad inuti.
Jag undrar om jag kommer att läka för det har inte blivit varmt än, det blåser och jag har köpt en kofta. Den är svart, jag valde inte den gröna.


Kanske går till den största 3Dbiografen i världen och ser en dokumentär. Tar bussen till Newtown och går i affärer och äter indiskt.
Sedan ska jag resa och plocka frukt.

Ändå känns det som om jag läks undan för undan av att vara lite sorgsen den första veckan tillbaka här, fram tills nu har det varit mycket att göra men nu får jag bestämma själv.
Klockan är kvart över elva här nu.

Jag trodde jag skulle bli mindre fixerad av det materiella här, men istället vill jag ha:
sjalar, tights, Versace Bright Crystal, jeans, örhängen, smink, spelningar.

Jag älskar mina planer men jag hatar att vänta. Vänta är det värsta jag vet.

Åker till Manly och ligger på den fina sandstranden med ett tjockt lager solskyddfaktoroch brillor någon dag, hela dagen, badar i sol.

Sol och vatten renar väl?

Senare: Stora Bariärrevet, Uluru, bada, resa. Berg, skog och sand, kanske en stad. Kaffe.

Sushi snart igen? Älskar japansk konst.

Woolloomooloo är en stadsdel här i närheten, fina pittoreska små lägenheter och fina trädgårdar men också mycket uteliggare som har sina sovplatser i övergivna parker. Känns sogligt att gå där, måste se något annat.
Jag har bestämt mig, ska åka till Newtown och gå i affärer och på restaurang, på tisdag. Imorgon blir det RSA-(responsible serving of alcohol)kurs och samtal till restaurangen där jag sökt jobb.

Bilden är från en liten bergspromenad i Tamworth, New South Wales.

Stress!

Wow! Idag är jag så stolt över mej själv! Jag vet att jag åker om sex dar, knappt, men jag har bestämt mig för att hälsa på Lina i Eskilstuna. Vill se hennes nya lägenhet och hennes skola och allt! Så jag åkte ner på stan idag och köpte en monsterpresent på second hand bestående av bestickset med supermycket bestick, tre vanliga vispar och en ballongvisp och en stor fin glasskål. Allt för 75 spänn och sen åkte jag till Ica och skaffade en kökshandduk och ett set med köksmått så det landade på hundra kronor jämt. Det var faktiskt väldigt snygga saker enligt mig. Så sen ska hon också få ljus och typ en babypelargon eftersom jag faktiskt är utbildad i pelargonhantering, höhö.
Var på stan hela dagen och rotade i bestickkorgarna och åkte sedan och hälsade på mormor ikväll och kunde inte att motså att visa henne mina fina presenter och skrubba dem lite med svinto. Vem kunde tro att jag var så huslig?!

Men det är faktisk inte lätt att vara Johanna Karlsson, det är faktiskt inte det, för jag måste slå in presenterna och fixa så att alla papper inför Australien är där de ska vara och tanka ipåden med fler cdskivor och betala fakturorna för linserna och försäkringen och fixa nya glajjor och kanske en hatt och säkert göra nåt mer också, för på måndag åker vi till AUSTRALIEN!!!!!!!!

Pasturing the woolies

Jag har köpt en rosa ipåd. Den är frän. :)

Drömmer mardrömmar nästan varje natt nu.

Fick några fina recensioner i Arbetarbladet och GD för min spelning förra helgen.

Kan inte spela gitarr längre. Mina fingrar har blivit klumpiga och tunga.

Som Björk sjunger: there's more to life than this. Eller?

Det känns som om jag tillbringar hela livet i väntan. Vänta på sommaren, vänta på vintern, vänta på bussen, vänta på att åka till Australien, väntar på att mina linser ska komma, väntar på att träffa nån, väntar på att komma hem.

Inatt drömde jag att jag samlade mod till att sätta mig bredvid en tjej som satt på en soffa i nåt som liknade nya Waynes i Gävle, och till slut satt jag mig bredvid henne försiktigt och frågade "får jag sitta här?" och hon sa "jag skulle inte slösa bort min tid på att sitta bredvid nån som inte vill sitta bredvid mig" eller något liknande och då kände jag nåt som liknade ångest. Hon hade kort svart hår. Det var antagligen tjejen som jag såg på Aldos Deli häromdan.

Jag läser The Bell Jar av Sylvia Plath men jag förstår den inte. Eller så förstår jag den helt och hållet.
Om jag orkade kanske jag skulle skriva nåt jag har tänkt på angående andra människor och mina relationer till dem och att alla är ensamma egentligen eftersom det finns en elektrisk inre kärna som ingen kan nå hur mycket du än försöker dela med dig av den, men orkar faktiskt inte så jag tar det en annan gång.

Har köpt en skitsnygg trenchcoat i camel, med slag och spännen och hele packet. Jag älskar den och jag vill gå omkring i den och mina tweedpumps och en liten hårig knähund i koppel på kullerstenarna i stan.

När jag kommer hem från Australien kommer jag aldirg mer att bo i Sandviken eller Gävle utan jag kommer att bo i en stor, trendig och grön stad med en massa stor ekar som luktar höst och blir guldförgade på hösten, långt härifrån, och resa runt världen och Göra Något av mitt Liv.

Det är nio dagar kvar tills vi åker förresten. Det blir Brokeback Mountain i New South Wales, det säger jag bara en gång. Hele packet på fårfarmen.

"If you show sympahty for a poor, dumb animal, it doens't matter how you treat people."

Jag har fått ett vykort från Istanbul.

Idag fyllde Axel 13 år. Han fick en jäkla platt-tv!!! förutom en födelsedagsWiidosa och födelsedagsfiskedrag. Själv köpte jag bara åt honom två begagnade födelsedagsCDskivor från Petter och Lottas och en affisch med Homer Simpson och Spiderpig. Det står "If you show sympathy for a Poor, Dumb animal, it doesn't matter how you treat people." på den.
Egentligen, det är bara att erkänna, ville jag köpa massor med feministisk punk á la Patti Smith och kanske till och med nåt av Kathleen Hanna för att se till att min lillebror får en fin grundläggande musikalisk uppfostran nu när jag inte kommer att vara närvarande i nio månader för att ta hand om saken. Blev inte av. Pundarna på Petter&Lottas hade SLUT på the Queen of Punk när jag frågade. Det är ju inte att undra på att världen ser ut som den gör. Så istället blev det Kate Nash och Souixsie Soiux. Är ändå ganska nöjd. Har gjort vad jag kunnat för att rädda honom från förtappelse.

På mitt vykort stod det en hälsning från ett tydligen väldigt soligt och lagom fantasiskt Istanbul från min äskade väninna L. Eller Biffen. Det var mycket fint. Jag blev väldigt glad. Nån gång ska jag också tågluffa.
Fast om 19 dagar drar vi til Australien.
Det ni.

Nu ska jag äta något mjukt för jag har elakt ont i magen och känner mig darrig och svag. Sen ska jag sova . Mm.

Godnatt.

Yeah I've made love,
Yeah I've been fucked
So what?

Nu har vi internet. Typ. Vilket är tur, för annars skulle jag krevera av de nervösa skakningar och ofrivilliga ryck som kommer av internetberoende.

Iallafall så betalade jag SLUTFAKTURAN idag. För Vilket betyder att nu är det på riktigt, mina damer och herrar, nu SKA vi åka. Den fjortonde september åker jag och Caroline Ågren iväg på vårt livs äventyr, hehehe.

Jag måste även säga att jag har fått några lindriga (och mindre lindriga) återfall, vilka nu gör att jag känner mig pissigt jävla sur på mitt ex eftersom hon tror att jag är typ döende av hjärtesorg, vilket jag inte är, men faktumet kvarstår att jag tror att hon ljög för mig och gjorde slut med mig enbart för att hon skulle slippa lida när jag skulle åka. Vilket är själviskt och elakt. Jag skulle kunna smocka på henne (fast man ska inte slåss förstås). Och så är jag arg på henne för att hon inte saknar mig. Men okej, om hon inte vill träffa mig vill inte jag heller träffa henne. Pundare.


Well I'm changing all my strings
I'm gonna write another travelin´song
about all the billion highways
and the cities at the break of dawn
I guess the best that I can do now is to pretend I've done nothing wrong
and to dream about a train
that's gonna take me back where I belong

Hm. Har dock just insett att jag faktiskt ska på gayklubb(ar!) i Sydney i september. Och vad ska ni göra? Gå i skolan? ;) See ya, we don't wanna be ya!

Oh mothership! I'm coming!

Jag sitter vid mormors köksbord och dricker grönt te med citronsmak. Jag hatar citron i te men det gör inte så mycket. Det har nyss regnat och det är vackert ljus ute. Här är ute på landet är horisonten mycket bredare och himlen är mycket större än hemma.
Idag blev jag påmind igen om att det är ännu en dag mindre kvar tills vi sticker till Australien, av min kära (blivande) reskamrat. Igår var det tydligen fyra veckor kvar, idag är det mindre. Jag börjar nästan bli pepp. Förut kände jag bara lindrig ångest vid tanken och jag sköt upp den. Nu känns det bara bra att komma härifrån.
Imorrn ska jag vaccinera mig och ringa försäkringskassan. Har sålt fonder till reskassan, köpt några t-shirts och linnen och börjat kolla vad jag ska ha med mig i necessären. Skrämmande att veta att man måste lämna det mesta hemma, fast ändå befriande antar jag.

Jag måste beskriva hur himlen ser ut genom fönstret nu: hela himlen är som en stor matt blålila gardin av moln nästan ned till horisonten, och i den nedre kanten på molngardinen finns en strimma av flytande guld och nedanför det lyser solen så starkt att jag inte kan titta ut genom föndstre längre. Träden kommer att ändra färg snart och häcken kommer att bli brun men då kommer jag inte att vara här.

Johanna får som ni märker små poetiska anfall då och då men det kanske beror på att hon håller att på att läsa Jane Eyre (som förövrigt är jättebra). Jane är super, det säger jag bara en gång.

Om drygt fyra veckor antar jag att jag får hindra min kära reskamrat från att löpa amok bland Sydneys gayklubbar nu när Carro och Johanna är på väg till the mothership of homosexuals, så att säga. Oh mothership! I'm coming!
Jag och Carro har förövrigt kommit på utmärkta ursäkter för att ta med oss minst ett par pumps vardera på resan, av vilka det mest framträdande är "för vissa ställen kommer man ju inte in på om man har joggingskor" så jag har ett skäl att införskaffa ett par nya snygga. Köper aldrig skor. Får lön snart FFS! Ska även ha med mig mina fantastiska vita converse (som inte kommer vara vita när jag kommer hem men who cares?!) Och den 14:e september blir det BYE SANDVIKEN! TTYN!!!

Sen kommer jag aldrig kunna bo här igen. Känns super.

"Jag ska gå härifrån, för jag känner att min närvaro stör det magnetiska fältet."
-Mamma tror att teknologin inte gillar henne

I had a hurricane forecast for months ahead, but now it's just a little cloudy

Hade en spelning igår på sjömanskyrkan. Det gick super men det sög lite att det var typ tre personer i publiken och att Sanne och Torkis dissade mig för en dunk HB. x) De hade tydligen kommit dit senare efter att ha umgåtts med sina nyfunna (h)bästisar bara för att höra att jag hade spelat redan. Men vad ska man göra.

Hos Elin och Micke var det sedan inflyttningsfest, vilken livades upp till en högre nivå när redan nämnda personer gjorde entré. Det var supertrevligt. Känns som att allt har börjat nåt sin kulmen nu, och sen faller allt isär och alla splittras. Är jag tillräckligt ledsen över det här? Nja. Det känns som om jag lämnar viken för grönare skogar så att säga.
Mitt liv är det mest oväntade jag varit med om.

Idag ska jag rida islandshästar (eller ja, jag antar att jag ska rida på en) med min kära mamma och mormor. :) Det kommer bli super. Om mindre än en månad åker jag och Carro till Australien. Vi får se vem av oss som kommer hem, för "one cannot live while the other survives" så att säga, speciellt inte om vi ska bo tillsammans i nio månader. Jag är skraj och pepp.

I took the train back, back to where I came from.
I took it all alone, it's been so long I know.
Imagine me there
My heart asleep with no air.
Begging ocean please, help me drown these memories.
All I need to hear is that you're not mine, you're not mine

I'm moving east then, somewhere far away from
The sight of my hands,
The sight of me not moving.
You can't just hop a plane and come and visit me again
I claim it's in my head
And I regret offering.

All I need to hear is that you're not mine, you'r not mine

You take a second, take a second, take a year, take a year,
You took me out and took me in you told me all of this and then
You take a moment take a moment take a year
You helped me out
I listened in
You taught me all of this and then

All I want to hear is that you're not mine, you're not mine

"Sannelitos Spotify är KANSKE den bästa EVER"-Pekka

Jag är kanske trasig men det är inte tomt längre.

Klockan är tjugo över elva på förmiddagen och allt är som vanligt igen. Eller så är det inte som vanligt. Eller så är det som det var förut.
Jag var verkligen kär men jag vet inte om jag vill tillbaka. Och det är väl kanske bra.
Johanna har blivit dumpad och haft ont och fått två panikattacker, en igår kväll.

Jag skriver det för att jag tror att alla har känt sig som världens mest ensamma människa någon gång. Och okej, jag menar, även om man ligger i fosterställning på golvet och skriker rätt ut eftersom det känns som att man håller på att gå sönder inifrån så går det väl över, eller? Och jag drömde om henne inatt och när jag vaknade ville jag träffa henne men det vill jag inte nu.

Och det som är galet är att det känns som om jag har mått värre. Eller att det här är en annan slags smärta. Första natten, i förrgår natt, tog jag smärtstillande men nu är det bara som en dov molande värk just där revbenen går ihop.

Simon sa att det var likadant för honom i hans första förhållande.

Det jag inte fattar är att man kan fästa sig vid någon utan att märka det. Jag kan inte hjälpa att fästa mig vid nån om jag umgås med dem ofta. Men i början så var jag inte så kär. Asså det var inte som att det var kärlek vid första ögonkastet direkt. Ärligt talat så var första gången jag träffade henne inte som jag förväntade mig. Men jag bestämde mig för att ge det en chans och så blev det bra. Ett tag.

Men du var borta jämnt och jag ville inte vänta på dig hela tiden även fast jag gjorde det och så klamrade jag mig fast vid dig som om jag höll på att drunkna.

Och nu när jag tänker på vad jag tänkte då, innan det började göra ont, så var det att det här är nog inte som jag vill att det ska vara. Och jag brydde mig mer eftersom jag ville det.

Men ett tag så betydde det något.
Och jag tyckte verkligen om att hålla dig i handen.
Och jag är sorgsen nu men det känns som om det kommer att bli bättre.
Och jag kanske inte kommer att känna att jag vill riva ut mina ögon mer.

Mamma frågar om jag vill ha kaffe nu.
Min mobil piper av ett meddelande.

Så jag antar att livet går vidare.


Men det blir inget Sandvikenvattnen för mig på ett tag, för som nån snubbe som hette Max Dauthendey tydligen sa:
"Den som försöker dränka olycklig kärlek i alkohol är en galning. Alkohol konserverar".