Iallafall så betalade jag SLUTFAKTURAN idag. För Vilket betyder att nu är det på riktigt, mina damer och herrar, nu SKA vi åka. Den fjortonde september åker jag och Caroline Ågren iväg på vårt livs äventyr, hehehe.
Jag måste även säga att jag har fått några lindriga (och mindre lindriga) återfall, vilka nu gör att jag känner mig pissigt jävla sur på mitt ex eftersom hon tror att jag är typ döende av hjärtesorg, vilket jag inte är, men faktumet kvarstår att jag tror att hon ljög för mig och gjorde slut med mig enbart för att hon skulle slippa lida när jag skulle åka. Vilket är själviskt och elakt. Jag skulle kunna smocka på henne (fast man ska inte slåss förstås). Och så är jag arg på henne för att hon inte saknar mig. Men okej, om hon inte vill träffa mig vill inte jag heller träffa henne. Pundare.
Well I'm changing all my strings
I'm gonna write another travelin´song
about all the billion highways
and the cities at the break of dawn
I guess the best that I can do now is to pretend I've done nothing wrong
and to dream about a train
that's gonna take me back where I belong
Hm. Har dock just insett att jag faktiskt ska på gayklubb(ar!) i Sydney i september. Och vad ska ni göra? Gå i skolan? ;) See ya, we don't wanna be ya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar